Bonasia

Inslagen på bloggen är få den här sommaren, naturligtvis beroende på den stroke Marianne råkade ut för tidigare i våras.

Rehabilitering tar tid men framstegen uteblir inte, och till veckan planerar vi att kasta loss tillsammans igen för första gången den här sommaren.

Siffrorna i bloggstatistiken visar fortfarande på att ni är många som är inne och läser vilket är hemskt roligt, och som sagt, till veckan bär det av igen!

Ett liv på torra land är inte mycket att ha, så trots utebliven segling har årets turer på vatten varit hyfsat många:
 
Inte mindre än 40 rodddpass har avverkats hittils i år på Göta och Nordre älv utanför Kungälv. Kan hända kommer ytterligare något inslag om detta på bloggen också framöver. Eftersom viss formförbättring infunnit sig finns nämligen planer på en och annan utmaning även i roddbåt. Forts. följer.

Nästan exakt tre månader har gått sedan den stora operationen, och idag var det dags för första resan till Skärhamn och Bonasia.

Promenaden blir den längsta hittils och en taggad Marianne får proffesionell stöttning av sonen som numer har full koll på hur en morsa skall lotsas fram över nygamla hinder.

Fast det är klart, det här klivet är nog i besvärligaste laget, undertecknad gör som han blir tillsagd.

Och vänder på båten, nu blir det något helt annat, tur att man har nedfällbara badbrygga.

Se där jag, helt plötsligt så är hon på plats. ett litet kliv i all enkelhet från brygga till båt är i det här fallet lika med ett jättekliv som visar på att vilja och kämpaglöd är guld värt när en lång rehabilitering skall genomföras.

Några långfärder är det inte läge för ännu, men bara att se M. komma ombord igen är balsam för själen för hela familjen. Vem vet, nästa gång kanske vi kastar loss. 

17 meter roddbåt prepareras för regatta på Ryrsjön utanför Lilla Edet.

Roddarna är på topphumör, njuter av solen och gör sig redo för tävling.

Precis som i segling så är en rätt intrimmad rigg en absolut förutsättning för att båten ska göra fart.

John är förväntansfull och ser uppenbarligen ut att se fram emot loppet.

Publiken börjar samlas och snart så är det dags för dagens stora final. 

Attention,  Go! 

Då kör vi.. 500 meter i ett rasande tempo.

Det tar en stund innan mjölksyran dragit sig tillbaks och ansiktsfärgen återtagit sin normala ton. Men till slut har vi i alla fall hämtat oss och orkar svinga upp båten ur vattnet och placera henne i sina bockar igen, där hon får vila i väntan på morgondagens "master tävling". Hem och ladda batterierna.

Resultatet då? En hedrande fjärde plats efter Mölndal, Falkenberg och Hammarby (i nämnd ordning) är inget att skämmas över.

Imorgon tar vi nya tag!

Vimpel med "patina", vårens 24-timmarssegling lockade 29 båtar. När undertecknad började med dom här seglingarna var det över 100 båtar som startade och farlederna kryllade av båtar med den oranga vimpeln. Nu verkar alla ligga och trycka i gästhamnar istället, elen är inkopplad, värmaren blåser varmluft på fötterna och tv´n visar "Så ska det låta", eller något annat livsnödvändigt. Dags att kasta loss och vara med ute på havet istället (Jojo, jag gillar också att "mysa" och se på "Så ska det låta", men man måste segla också!).

Vårens upplaga var med största säkerhet vårt livs vindfattigaste 24-timmarssegling någonsin.

Att loggen visade på 0,0 var mer regel än undantag under dygnets mörka timmar, just här gör visserligen vindmätaren utslag men det beror mest på någon liten dyning som får masttoppen att "vifta" omkring i mörkret litegrann.

Bilden på Aki bakom rodret med Källö Knippla i bakgrunden åskådliggör också tydligt vilken vädertyp som varit förhärskande den ljusa tiden på dygnet..


Sammanfattning: Från starten 18.00 på fredag var vindarna ganska okej och fram till 23.00 hade vi ändå skrapat ihop ca 20´. Men sen blev det stopp.

På dom följande 7 timmarna seglade vi från Måvholmen norr om Källö Knippla till Rossbådan strax söder om Hönö. Snitt fart lägre än 1 knop.. Och det var nog mer den sydgående strömmen, än vinden som förde oss framåt, ja framåt förresten.. det var inte alltid som fören pekade åt samma håll i verkligheten som på plottern. 

Efter frukost håller vi ner mot Långedrag, vänder tillbaks mot Rossbådan, och faller av norrut i den sydliga vinden. Spinnakern får tjänsgöra upp emot Lekskärs båk. För att få upp farten väljer vi att styra ut mot havet och på så vis få vinden lite mer från sidan. Vi avslutar med dubbla turer i halvvind ut till Hätteberget och tillbaks mot kusten.

När vi går i mål har vi seglat i 22h och 20min. Skinnet svider av solen och en och annan gäspning registreras i besättningen. Inga direkta misstag eller felaktiga beslut är tagna som vi ser det, ska bli intressant att se resultatlistan. 62,4 sjömil att tillgodoräkna blir facit för vår del.

Blir du sugen, tveka inte att anmäla dig till nästa gång, ju fler vi är tillsammans..

Så är man äntligen ombord igen, seglen är satta och ett helt dygn av härlig segling och navigering ligger framför.
Efter starten från Marstrand satsar vi på bogar med så hög fart som möjligt. Skallen- Sillesund - St. Pölsan - Långö - fortsättning följer..

Långfredag:
En härlig tur från Wallhamn till Marstrand, med nymålad botten var glidet perfekt och marschfart infann sig utan någon som helst överansträngning från maskin i det spegelblanka vattnet. En ljum och ljuv kväll med fisksoppa vid ett utebord tillsammans med goda vänner var kvällens höjdpunkt.

Påskafton:
Vaknar strax efter sju, hamnen är tyst, det enda som hörs är färjan som rasslande tar sig fram och tillbaka mellan Marstrandsön och Koön. En god kopp kaffe och ett par grova mackor blir en utmärkt frukost. Ett par vattenflaskor laddas och sen är det bara att ge sig iväg, på cykeln..

Bilen står kvar på Wallhamn Marina, och där kan den ju inte stå.. 2h 15 minuter blir den officiella tiden inklusive ett par korta stopp för fotografering och vätska. Sträckan, 47 km ungefär. Påskaftonskväll firades med goda vänner i Kungälv. (Tack för det Aki och Helene!)

Påskdan:
Nu blir det ut till Marstrand och Bonasia igen, och nu får jag sällskap, dottern Anna och hennes sambo Jonas är på gång. Fast först blir det en vända om sjukhuset för att krama om Marianne,  som tyvärr får vänta ett tag innan hon kan följa med ut i båten igen.

fortsättning följer..

Ibland får planer revideras, och planerade färder skjutas på framtiden. Så är nu fallet för oss. Sommarens långsegling till norska vestlandet är framflyttad till 2012.

I sommar kan därför den som önskar hyra Bonasia en vecka eller två. För mer info klicka på länken: 
http://www.bavariacharter.se/?id=120&boatid=121 
 
Fast först skall det vårseglas, ikväll bär det av till Marstrand!

Efter åtta dagar på land, tillbaka ner i igen!

Skön "size" på trucken på Wallhamn Marina, Bonasia hanteras lätt som en jolle och placeras snyggt och prydligt vid kajkant. Bottenfärgen är ny. anoderna bytta och voldingpropellern infettad enligt konstens alla regler. Nu får vi se om det kan bli någon tur till påsk.

Dags för vårrengöring, Bonasia är nu uppallad på land i Wallhamn Marina, dags för den årliga underedsbehandlingen..

Till Påsk är hon åter i sitt rätta element, vädret förhoppningsvis härligt våraktigt och vindarna ljumma.

Av någon anledning sover vi alldeles för länge och det är snarare förmiddag än morgon när dagens första kaffe står på spisen. Jolleseglarna är redan vakna och kryssar med välfyllda segel alldeles utanför babordssidan på Bonasia.

Vädret är på sitt allra gråaste humör, och långpromenad är inget som lockar. Nöjer mig med att inspektera uppdateringen i hamnen.

Dom gamla betongbryggorna verkar ha gjort sitt, nu blir det nya betongbryggor istället. Det är ju inte utan att man som skattebetalare i kommunen känner sig lite delaktig i uppgraderingen.

Det verkar i alla fall vara slut på alla kletiga ankartampar, nu är det bommar så långt ögat når.

Prognosen inför söndagen säger regn så vi beslutar oss för hemfärd.
Det är fler som vågat sig ut den här helgen än förra veckan, även om vädret är till det sämre. Dimmigt och disigt med en sikt som varierar till mellan 300 och 500 meter ungefär. Det blir utrullad genua utan motor, öron som på helspänn lyssnar efter fartyg på väg ut eller in i Hakefjorden, och plotternavigering. 

Efter att vi så sakta vaknat till liv är vi redo för vandring. Dyröleden gårrunt hela ön, och är att varmt rekomendera.

Från Norra hamnen går det raskt uppför, med Åstol i väster, Tjörn i norr och solen i ansiktet.


Efter en tallskog kommer man ut på en öppen plats som också är Dyröns första boplats, här har man bott redan på stenåldern. Dyrön var dessutom så rikt på sand så att när Carlstens fästning på Mardstrand byggdes på 1600 talet så var det här man hämtade sanden.


I nordost är stränderna många, sanden ser varm ut och vattnet klart och inbjudande, men snön som ligger kvar på stigen avslöjar att årstiden inte riktigt är den rätta för att kasta sig i det blå ännu.


Inga mufflonfår i sikte den här gången som det var för två år seda när vi gick samma vända. Men utsikt finns det så det förslår.


Efter vandring och lunch bär det hemåt. Och för första gången i år sätter vi segel, stänger av motorn och låter vinden föra oss framåt. Det blir en härlig bog i den yttre farleden, vi njuter i fulla drag, och att svänga in till Skärhamn den närmaste vägen är inte att tänka på. Vi fortsätter upp till Kyrkesund innan vi faller av, gippar, och styr tillbaka ner mot Skärhamn.


Vilken fröjd! 

Vi ligger i Dyröns norra hamn, färjan har kommit och gått ett par gånger. Annars är det helt stilla utan varken liv eller rörelse. Antar att öborna sjunkit lika djupt i sina soffor i stugorna som vi gjort i sofforna Bonasias salong. TV´n visar Skavlan, räkorna är slut och drycken i glaset förstärker känslan av välbehag och frågan är hur länge det dröjer innan första snarkningen ljuder..

26/3



Vaknar till en strålande morgon, ett tunt islager har lagt sig längst in i hamnen som en liten bekräftelse på att nattens utlovade frost faktiskt infann sig enligt meteorologernas prognoser. Redan tidigt på morgonen har solen kraft och sittbrunnen är härligt uppvärmd under kapellet. Efter morgonkaffe och uppvaknande står omelett och vandring på Dyröleden på programmet.

Efter än lugn natt (dieseln tog slut så inte ens värmaren kunde låta..) så var det äntligen dags för årets premiärtur. Först påfyllning i tanken, och sedan loss med tamparna. Marianne som firar bemärkelsedag fick ligga kvar och "snooza" medans jag styrde skutan ut bland skär och isflak.
Jag väljer den innersta kryssarklubbsbojen vid Ingegerdsholmen och går in och börjar dona frukost medans Marianne sätter fötterna på ruffgolvet och så sakta börjar vakna till liv.

När frukosten är avklarad kommer födelsedagsbarnet också i kläderna, overall på, igång med maskineriet, och dags för en liten tur genom Hjärterösund.




Ett och annat isflak är ute på en av vinterns sista turer och det gäller att ha lite koll i vattnet också så man inte dunkar emot i onödan.

Tillbaka i hamn blir det promenad och inspektion av hur båtarna lite längre in i hamnen har det.

Här ligger isen fortfarande tjock, men plusgraderna är många och vattnet som strömmar in från havet är stygg mot isen, så det tar nog inte många dagar innan kompisarna inne i gästhamnen också kan lägga ut från bryggan och bege sig ut på sin premiärtur. Nu blir det bara bättre och bättre!